Här sitter lilla jag i min sköna säng i mitt fina rum i Sälen. Mittemot mig sitter min underbara rumskompis Anna. Jag har haft lite sång för henne nu den senaste timmen..jag är så sjukt sugen på att sjunga inför ett gäng människor. Som när min kusin gifte sig och när hennes son döptes, sjukt roligt var det att stå där och förmedla känslan sången gav! Men jag får väl vänta till att någon lägger sitt företroende i mina händer, hehe. Gifta er snart Mamma och Lars?;) haha
Jag har än en gång varit otroligt dålig på att uppdatera min blogg, mer än en månad sen sist och det har hänt sjukt mycket sen dess. Jag vet knappt vart jag ska börja eller hur jag ska sammanfatta dessa 4-5 veckorna..så många skratt, tankar, känslor, människor. Men den övergripande känslan jag har i kroppen är lycka. Jag har verkligen tagit rätt beslut att ta jobbet häruppe. Utbildningsveckorna var bland de roligaste jag gjort samt givande. Min passion för skidåkningen blev ännu större, att bränna på i och utanför pisten blev ännu roligare. Vilket jag knappt trodde gick att känna. Jag tänkte för några dagar sen på var jag befann mig och vad jag gjorde när jag var som allra lyckligast. Självklart hade jag mina skidor på mig, vad annars..och jag köttade på i en helt perfekt backe i Österrike och kunde verkligen känna vinden mot mig när jag fick till vartenda sväng. Österrike-resan var något av det roligaste jag varit med om..och jag har aldrig innan känt mig så grym på skidor. Ta mig dit igen!
MEN jag har fått till några höjdaråk här med, vi har ju två morgonåk i veckan. Än så länge har jag bara orkat ta mig upp en gång i veckan. Att gå upp klockan sex när kroppen vant sig vid klockan åtta är inte det lättaste, inte när det är frivillig åkning dessutom..haha. Vi samlas vid sju-tiden när det är morgonåk och sen åker vi efter skotern till Tandådalen, det är så mysigt att tolka efter skoter på morgonen, hihi. Efter ett uppvärmningsåk så samlas vi i grupperna med vår mentor och sen får vi veta vad vi ska göra under den kommande timmen. Lärorikt. Det var en morgon, då det kommit en mängd nysnö..OMG vad najs det första åket var i en orörd pist. Det vill jag tacka skidlärarutbildningen för, att de lärde mig älska en backe täckt med en decimeter lössnö, Tack!
Det komiska nu är att när jag började på detta inlägg så befann jag mig i mitt rum med Anna, men eftersom jag är så seg så hinner jag förflytta mig en del innan detta inlägg är publicerat..så just nu är jag nerbäddad i min twinsisters säng (Sofie) och gör Sofia sällskap nu när Sofie sover hos sin familj. Dessutom har Anna en vän på besök så det passa sig bra att jag övergav min säng en natt eller två.
Efter jobb idag har det blivit en massa snack med min fina boende-familj, bl.a. har vi pratat om att detta äventyret faktiskt inte pågår så värst lång tid till. Det känns så deppigt med tanken på att inte bo med dem sen. Varje dag tillsammans är så underbar. alltid någon härlig själ att dela några kloka ord med eller bara fjönta sig med. Samtidigt som där är en drös vackra människor hemma jag saknar och längtar efter så är vardag här inte lika tråkig och vardaglig, haha. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som fått lära känna dessa underbara varelser, hahah! Tjejerna, Sofie, Sofia och Anna..dem är guldvärda. Sebastian, en skåning jag från första sekund visste att jag skulle tycka så väldigt mycket om. Och Mr. Nöjdh, en härlig kille från Lidköping alltså..man vet aldrig vart han dyker upp, haha! Och resten av min familj häruppe är så fina och vi bildar en go F-hus-familj!

Ni där hemma ska verkligen känna er saknad fast jag har det så underbart, önskade att ni var med mig..då hade lyckan varit HELT fullbordad.
Jävlar var det bränner på i fingrarna nu, dags att avrunda tänkte jag då..men så kom jag på att jag inte nämnt ett ljud om hur det var att jobba som just skidlärare. Det är något jag aldrig kommer ångra att jag testade på att göra. Det må vara tufft och vissa gånger smärtsamt, både fysiskt och psykiskt. Men gud vad värt det är ändå när man får så mycket kärlek tillbaka från de små liven. Att se utvecklingen efter en vecka tillsammans ger sån härlig känsla, speciellt efter känslan man hade efter måndagslektionen och allt var kaos, haha. Barn är krävande men så otroligt roliga! Det mest underbara är när man får gensvar på att man faktiskt gjort något bra och att man känner sig uppskattad av så väl eleverna som deras föräldrar.
Nu slocknar jag snart, dags att sova så jag kan ta mig an morgondagens lektioner..roligt! Jag ska försöka skriva något mer inlägg snart så det inte behöver bli så långt, jag har tusen miljoner saker jag gärna delar med mig av!
Tack & Adjö Massor Med Snö!
Kram, Elin
My happyplace!